När jag kliver in på konferensområdet undrar jag om det är hemisdan som förverkligats in i den fysiska miljön, eller om det är den fysiska miljön som gjort avtryck i det digitala. Hemsidans valvformade designelement utgör entrén till konferenssalen och på scen finns fler valv och andra designkomponenter som jag direkt kopplar till From Business To Buttons (FBTB). Genomtänkt design. Jag ryser av välbehag.

Redan när de första tonerna inledde programmet för dagen kände jag att detta kommer bli bra. Inspiration, nya lärdomar, reflektion, och kreativitet genomsyrade hela rummet. Mitt hjärta slår fortare och jag känner pirret i magen. Förväntansfull lyssnar jag vidare på melodin.

9 olika talare med olika bakgrund och olika vinkel in i området design. Ändå finns en tydlig röd tråd som handlar om att vara människa i en osäker tid och att vända oro för framtiden till framtidshopp. Det jag tar med mig från de individuella talarna är:

• Eva-Lotta Lamms enkla men effektiva visuella uttryck. Hon lärde mig snabbt om att skapa känslor och handling på enkla sätt med penna och papper.
• Matthew Gallant om hur han och hans team arbetat med tillgänglighet. Otroligt inspirerande!
• David Dylan Thomas om psykologi, samarbete och att omformulera sin frågeställning för att lyckas samarbeta.
• Anna Kirah om att vara människa. Inte ett öga var torrt!

Eva-Lotta Lamm

Nyckeln till att snabbt få fram ett budskap visuellt är känslor och handling. Eva-Lotta Lamm visade på scen hur du konkret kan rita enkla streckfigurer som får känslor och gör olika aktiviteter med enkla medel. Vi fick varsitt skissblock och ritade samtidigt.

3 konkreta tips som hjälper i skissandet:

• Skriv alltid texten först, gör pratbubblan sen.
• Visa olika känslor med ögonbrynen och munnen.
• Byt papper ofta. Det är skönt med ett blankt blad och plats.

Kraften i visuellt berättande är stark. Att kunna illustrera koncept på en whiteborad är ett verktyg som jag gärna vill bli bättre på. Därför suger jag åt mig att Eva-Lotta Lamm berättar. Det ser så enkelt ut när hon ritar och det blir helt okej när jag följer med på mitt eget block.

Hon tipsar om att hitta sina egna karaktärer. Det har hon gjort och hon skrattar och säger att hon känner för sina olika karaktärer och nästan behöver be om ursäkt när hon ritar dem frustrerade eller ledsna.

Hon rekommenderar att rita i landskapsläge, så vrid gärna papperet så att du har långsidan ner mot dig.

Efter att vi ritat lite olika varianter av figurer vill hon poängtera att dessa kan användas för att visualisera exempelvis:

• storyboards
• kundresor
• användarscenarios.

Matthew Gallant

Alla pratar om tillgänglighet och det är viktigare än nånsin. Även om de argument som Matthew Gallant tar upp om varför vi ska jobba med tillgänglighet är välkända så inspirerade han mig. Han visade vilken resa de gjort med spelet The Last of Us Part 2. Det är helt otroligt.

I slutet visade han en sekvens ur spelet när han spelar utan att se. Det är fantastiskt. Med hjälp av olika inställningsmöjligheter och ljud förstår han vad som händer och lyckas ta sig igenom flera snabba utmaningar och en farlig situation i spelet.

Deras stora fråga när de jobbade med spelet var om det bidrar till överdriven komplexitet att lägga till många tillgänglighetsanpassningar. Om du vill läsa mer finns en artikel med Matthew Gallant och Emilia Schartz på Inverse som jag tyckte var intressant att läsa.

Fler saker som inspirerade mig om deras tillgänglighetarbete var:

• hur de involverat personer med olika funktionsvariationer under hela arbetet
• att de utmanat sig själva och testat att spela utifrån olika förutsättningar (t ex att spela spelet utan att se)
• att de ifrågasatt vilka antaganaden om användaren de gjort som kanske inte stämmer.

Just att våga ifrågasätta på vilket sätt användare interagerar tar jag med mig. Som exempel visade han olika spelkontroller och att ett antagande de gjort var att varje spelare har tillgång till all input på en sån kontroll. Men i själva verket spelar vissa från datorn och har helt andra knappar där medan andra bara kan använda en hand och därmed inte kan nyttja alla knapparna.

Övergången till responsiv design är ett exempel på när vi gått ifrån ett antagande om användaren; att alla har samma skärmupplösning. Istället har vi nu design där gärnssnittet anpassar sig till den skärmupplösning som användaren har.

David Dylan Thomas

Tänk vad det är viktigt att vara medveten om sina bias. Inte bara sina egna utan även andras och tankefällor som människor ofta går i. Det pratade David Dylan Thomas om. Men inte bara om tankefällor i allmänhet utan han kopplade ihop det med samarbete på jobbet.

En stor utmaning som många säkert har är vissa grupper och människors oförmåga att samarbeta. En avdelning har vissa mål medan en annan har helt andra mål. Ett synnerligen vanligt scenario. Vi brukar säga att vi måste linjera målen, men David Dylan Thomas hade en annan idé. Vi behöver hitta en gemensam frågeställning som vi kan enas om och jobba tillsammans för att lösa.

Han gav oss flera exempel på hur kraftfullt det är att formulera om en fråga eller utmaning till något som flera motstridiga grupper kan samarbeta kring. Detta kallas ”The Framing effect”; inramningseffekten. Hur vi ramar in något påverkar hur det tas emot, det påverkar våra känslor och våra beteenden.

En stor del av hans budskap var också att vara öppen för andras perspektiv. Ingen kommer lyssna på dig om inte du också lyssnar på dem.

Anna Kirah

En droppe i havet ger ringar på vattnet. Du kan vara droppen som påverkar de runt omkring dig så att dem i sin tur påverkar andra runt sig och ditt budskap sprids vidare. Men för att kunna hjälpa och påverka andra måste du först hjälpa dig själv.

Anna Kirah delade med sig av flera livsvisdomar:

• Alla kan påverka de som finns runtomkring oss.
• Visa ödmjukhet och tacksamhet.
• Se styrkor hos andra.
• Bli inte en expert utan fortsätt lära dig av de som finns runtomkring dig.

Ju mer expert vi blir desto mer av ett teleskopperspektiv får vi, dvs ett smalare perspektiv. Vi behöver istället fortsätta vidga våra vyer och vara öppna för nya perspektiv, andra perspektiv än vårt eget. Vi får inte bli stillastående och oföränderlig, istället måste vi fortsätta vara dynamiska.

En bild som hon visade som fastnade hos mig var en bild av ett berg med flera toppar. En person stod vid foten av varje topp och tyckte att detta är den vägen vi ska ta. Ingen av dem kunde se de andras förslag som bättre än sitt eget. Högst upp var däremot en helikopter som enklare kunde se vilken väg som snabbast ledde högst upp. Vi behöver ett helikopterperspektiv.

En stor del av Anna Kirahs tal var känslomässigt och personligt om när hennes mamma gick bort. Det visade sig att en i hennes familj åkt in till akuten för hjärtproblem och talet blev ännu mer känslosamt. Jag hoppas innerligt att det gick bra och att dem är tillsammans nu.

Konferensens avslut

När alla i publiken står upp och applåderar, alla gråter och Anna Kirah vill fly ut från scen så tar David de Léon henne till sidan och säger att han ska visa henne något. Ut på scen kommer en dansare som förkroppsligar den gitarrmelodi vi hörde i inledningen till konferensen. Briljant. Overkligt. Fenomenalt. Det är känslomässigt, enkelt och djupt på samma gång och otroligt vackert.

Good enough kan slänga sig i väggen för upplevelsen av From Business To Buttons är lysande. Allt är genomtänkt, välfungerande, kreativt och strösslat med förtrollande ögonblick.

En sak är säker. Den här konferensen har påverkat mig ända in i hjärtat och jag kommer bära med mig den i resten av mitt liv.